D’Annunzio kastade ömsom bomber och ömsom poesi från sitt stridsplan, ingen hade flugit högre och längre. I strid med Versaillesfreden tågade han med 2000 frivilliga in i den viktiga hamnstaden Fiume (nuvarande Rijeka i Kroatien) och upprättade en egen nation.
D’Annunzio tillägnade sin stat musiken, skrev en konstitution och sände ut pirater på Adriatiska havet för att fylla statskassan. Från Guvernörspalatsets balkong skulpterade han ordet med sin märkvärdiga röst i ändlösa sessioner. Allt som han drömt om tycktes få gestalt i Fiume. Det blev en jättelik föreställning, ett allkonstverk med nya ritualer och symboler: den romerska hälsningen, svartskjortorna, sångerna, de orgiastiska riterna.
Magnus Bärtås och Fredrik Ekmans berättelse erbjuder ett stycke kulturhistoria med ett flöde av karaktärer: konstnärer, dandys, poeter och politiker. Framför allt lyfter de fram D’Annunzios politiska betydelse. D’Annunzio förutsåg en romantisk reaktion som ledde till fascismens födelse. Konsekvenserna blev förödande.
Vad fick italienarna att svälja hans giftiga brygd av antika myter, elddyrkan, övermänniskor, erotik, dyrkan av skönhet och våld och drömmar om ett nytt mäktigt Rom? Och vad får dagens nyfascister att idag återigen vända sig till D’Annunzio?
Magnus Bärtås är konstnär, filmare, författare och professor på Konstfack. Hans utställningar har visats på gallerier och museer i Sverige och utomlands.
Fredrik Ekman är författare och musikdramatiker. Han har tillsammans med kompositören Erik Mikael Karlsson komponerat en rad verk som uppförts i Sverige och i övriga Europa.
Deras biografi Bebådaren – Gabriele D’Annunzio och fascismens födelse utkom på Bonniers 2017. De har tidigare givit ut fyra gemensamma böcker.
