Katarina Harrison Lindbergh har studerat nordiska sjuårskriget under flera år och berättelsen bygger delvis på tidigare oanvänt källmaterial. I konfliktens nav står kungarna, tillika kusinerna, Erik XIV och Fredrik II, vars mödrar var systrar.
Inledningsvis trodde de att allt skulle vara över på några få månader men efter en tid insåg de att så inte skulle vara fallet. Långsamt försämrades allt på grund av kriget: ekonomin, folkhälsan, moralen, truppernas humör, jordbruket. Hela samhällsutvecklingen avstannade, med undantag för det som rörde det militära. Under detta krig byggdes flottor och inhemska arméer upp på ett helt nytt sätt. De blev större, bättre rustade och mer professionella. Följden blev att kriget kunde föras betydligt längre och hårdare – på bekostnad av allt annat.
Nordiska sjuårskriget är både bortglömt och ihågkommet. Efter sju år fanns två förlorare. Ingen ville minnas förlusterna och nederlagen. Det slutade med freden i Stettin, en fred så dålig att det snart blev nya krig. Detta är också kriget då Ronneby blodbad äger rum, då Daniel Rantzau plundrar hela södra Sverige och då domkyrkan i Hamar bränns av svenska trupper. Detta är Sturemordens krig, det krig då en svensk statskupp genomförs och då den danska flottan sjunker i den största fartygskatastrofen någonsin på Östersjön. Här finns snapphanar, häxor, lärda män, modiga kvinnor, kärlek, svek, nöd, liv och död.
Katarina Harrison Lindbergh är författare och föreläsare, med studier i ämnen som historia, litteraturvetenskap och nordiska språk bakom sig. Hon har tidigare arbetat som gymnasielärare i historia och svenska.
